...Snöfallet fortsatte outtröttat dagen efter. Vi hade bestämt oss för att åka till Zauchensee som är en lite, lite förbisedd, pärla. Man kan ta skidbussen från Wagrain till Kleinarl som är sammankopplat med lift till Zauchensee via Flachauwinkl. Men vi ville inte vara beroende av att hinna med en lift på tillbakavägen, så vi tog bilen. Det tar ca 15 minuter att köra till parkeringsplatsen i Flachauwinkl varifrån man kan komma upp till Zauchensees fantastiska område.

Det nya snölagret i dalen hade fyllts på ytterligare och längs vägen såg vi många längdåkare prova de nya spåren.  Man såg deras andhämtning tydligt i den kalla luften man lyckan i deras ansikten gick inte att ta miste på. Det var svinkallt, men vårt humör var på topp

Sagolikt vackert

Från kabinliften upp mot bergkammen kunde vi se de snötäckta bergskedjorna och träden i vinterskrud, allt var så sagolikt vackert. Det är egentligen helt overkligt så här mitt i december, det är något man egentligen ser betydligt längre in på säsongen. Från liftens topp tog vi oss vidare med stollift den sista biten mot bergskammen. Det blåste rätt ordentligt så det var ganska kallt i en kropp som ännu inte fått upp värmen ordentligt. Vinden hade blåst bort mycket av den nyffalna snön precis under stolliften på toppen av bergssidan. Men det var bara bra, snön hade blåst över till Zauchensee-sidan vilket var där vi tänkte åka.

Offpist mellan träden

Sikten är sällan bra när det snöar. Det var inget undantag i Zauchensee. Men Zauchensee är känt för sina fantastika offpiståk mellan träden på den branta sidan mot byn. Inne mellan träderna så är sikten inget problem vilket var en av anledningarna till att vi valde att åka hit när det snöade. Skidåkningen gjorde oss inte besvikna. Skogssidan under den röda gondolen är inte mindre än värlsklass och till skillnad från gårdagen i Wagran, var vi relativt många som ville samma som vi.

Det var inte så många at snön inte räckte till men nog till att man såg flera andra med breda skidor och lavinryggsäck. Snön var djup, kall och bottenlös. Vanligtvis brukar man, så här tidigt på säsongen, kunde slå i skidorna i berget både en, två och tre gånger under ett bra åk. Men inte i år! Detta var ännu en fantastisk dag och leendena satt som klistrade i bilen på väg tillbaka till Wagrain.